Den här bilden dök upp som minne på Facebook idag. En av tre gånger jag har gått i mål på Lidingöloppet 15 km!

Så mycket endorfiner, så mycket löparlycka!

Ibland saknar jag löpningen så det gör ont. Saknar gemenskapen, saknar gemensamma träningar. Saknar svettiga intervaller och långsamma härliga långpass.

Men artrosen gör förmodligen att jag aldrig kommer komma dit igen. Och jag är okej med det.

Men ibland vill man bara sörja lite.