Jag har en av Sveriges vanligaste dolda sjukdomar, som dessutom drabbar mest kvinnor – hypotyreos.

Underfunktion i sköldkörteln dvs långsam ämnesomsättning.

Man vet inte varför man får den och det forskas på tok för lite på den. 2017 medicinerades 460 000 med levaxin.

En undersökning visar att bara 20% är/blir symptomfria vid medicinering med levaxin. Det finns andra mediciner men eftersom det inte forskas tillräckligt på dem och sjukdomen så vill läkarna inte skriva ut nåt annat än levaxin.

Ligger man inom referensvärden så mår man ”bra”.

Jag är vältränad, stark och har bra kondition och mina symptom påverkar inte mitt arbetsliv.

Att man (jag) ändå har symptom räknas inte.

Jag har full respekt för läkare men anser inte att varken vården eller forskningen tar sitt ansvar.

Det sjuka (haha galghumor) med den här sjukdomen är ju att den inte är konstant i sitt framträdande. Jag har ju mått ”bra” i flera år, eller egentligen har bara svårigheten att gå ner i vikt hängt med som symptom i alla år. Men jag har ju lyckats gå ner men nu när värdena blev sämre så gick jag upp igen, utan att förändra min livsstil. Jag äter ungefär likadant och jag tränar och går promenader i samma utsträckning. Jag fick tillbaka värken i lederna (jag är testas för reumatism så det är inte det) och tröttheten.

Jag får troligen inte ens prova liotyhronin. Jag svarar för bra på levaxin och mina symptom kan bero andra saker. Att de är välkända symptom på hypo spelar ingen roll. Det är endokrin i Falun som bestämmer och det gör de bara utifrån mina värden.

Jävla skit.