Det här är bilden jag tog efter passet häromdagen, när det var så tungt att ta sig ut. Men jag sprang min runstreak för dagen och var stolt och glad över det och det skulle bilden visa. Men jag la inte ut bilden. För jag tyckte att jag såg hemsk ut. Tjock.

Men fan också att man ens ska tveka, varför ska man inte våga visa sig exakt som man ser ut. Vad är det i samhället som gör att man ens tvekar?
Jag är stark. En stark kvinna mitt i livet, som fött barn och fått en ämnesomsättningssjukdom. Som ändå älskar att träna och röra på mig. Som har bra kondition och muskliga ben. Jag lyfter tunga vikter och springer både långt och kort.

Jag läste en post på Facebook där La Linda skrev om samma sak. En jumpbild som hon försökte retuschera så den inte skulle visa exakt hur kroppen såg ut. Men att hon ändrade sig.
Då bestämde jag mig för att lägga ut min bild också. Först på Instagram och nu här.

Jag duger. Jag ska aldrig tveka mer. Jag tänker välja kroppspositivism – människors rätt till sin kropp och uppmuntrar till att vara nöjd med sin kropp precis som den är.

Läs "varför kroppspositivism behövs" hos Fitnessfeministen.