Idag skulle det springas långtur. Vi hade sett ut en, för oss okänd väg som vi skulle utforska.

När vi kom dit och började springa insåg vi att vägen vi tänkt springa, inte gick att följa mer än lite drygt en kilometer. Sen var det alldeles igenväxt. Vi vände om och tog en grusväg i närheten istället.

Då fick pannbenet jobba. Uppför, uppför och uppför. Men å andra sidan gick det rätt lätt tillbaka! Och det är ändå nåt speciellt med att springa på nya ställen.

Runstreak dag 23, 10,6 km in på löparkontot. 

Bilderna är från den vackra starten av passet. Den där grisiga grusvägen var inte mycket att fota…